3.11…. och 25 år senare…

Ett datum jag aldrig glömmer…

Idag är det alla helgons dag och lördag. För 25 år sedan var det en helt vanlig tisdag… ända tills livet aldrig mer igen blev som vanligt. En i mina ögon rätt så gammal människa, fastän i vuxet perspektiv en mycket ung människa… borta för alltid, endast 37 år gammal…

Vad jag saknar henne… Vad mycket det finns jag skulle vilja fråga av henne… Så väldigt mycket önskar jag att hon hade fått träffa lillagumman…

Javisst, jag är stark, jag klarar mig, men det finns alltid där det där hålet i hjärtat som aldrig blir ok. Det har läkt rätt så bra, men ärren kommer alltid att finnas kvar och ibland börjar det blöda lite innan det får en ny sårskorpa som lätt kan börja blöda igen… Jag vet inte, det är som sårskorpan lossar lättare ju äldre jag själv blir…

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till 3.11…. och 25 år senare…

  1. Lisbet skriver:

    En kram till dej.

    Ha en skön helg.
    tack!

    Gilla

  2. gilla skriver:

    *Kram*

    Tack!

    Gilla

  3. Bitte skriver:

    Många kramar, 37 år är ett år mer än jag är. Helt ofattbart. Kram.

    Jag minns på dagen när jag blev en dag äldre än min mamma nånsin blev…

    Gilla

  4. Michaela skriver:

    Så fint skrivet! Jag känner så igen mig… trots att jag inte har några minnen av min egen pappa.

    Ens föräldrar är nog för alltid nära hjärtat…

    Gilla

  5. greta skriver:

    Snyft, Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s